Caroline Christiansen
hur länge har du varit borta?
Jag minns inte ens....
Jag vet bara att det är alldeles för länge!!!!
Du bodde kvar när Liam kom. Han sov jämt när du hälsade på.
Men strax därefter flyttade du till dina äventyr.
Jag tycker än idag att du var/är så sjukt stark som vågade!!!! Det var verkligen W O W för mig, att du tordes. Lämna det här för något mkt större. roligare!
Och som du trivdes, mot en del odds vad jag förstod...
Och det är så otroligt synd att det bara blev pannkaka av det som skulle blivit något otroligt häftigt...
För det känns enklare på något sätt...hade du fortfarande älskat det du gör...så hade det känts mycket bättre...
Men att veta att du"lider".... det gör ont. Ont i mig för dig.
Men,inget ont som inte för något gott med sig. I ditt fall kärleken!
som du letat. som du tänkt. som du provat. som du saknat.
Nu är det som det är...
Och jag hoppas...
Jag hoppas så mkt så jag riskerar att bli jätteledsen t o m...
Jag hoppas ni flyttar hemåt...
Som sagt, hade ni trivts med det ni gör så förstår man så väl att ni stannar!
Och nu tänds ett litet litet litet ljus att ni kanske en dag vänder hemåt, för att än en gång försöka finna det ni söker. Fast denna gång i hemtrakter.
Allt är så mycket enklare när avståndet är mindre.
För nu hittar man helt plötdligt inte tid att ens prata...... dåligt från mig, kanske även en smula från dig ;)
Men jag vet ju precis hur det är!
Och jag har aldrig känt tvekan inför att tala om att jag saknar dig för du vet att jag menar det. Även om vi inte hörs. (saknar dig på fejjan, där hörs man mkt tätare;)
Jag skulle bli så löjligt glad om ni flyttade hem.
Vi skulle säkert inte höras j ä m t.
Men oftare.
Och tidsschemat när man väl träffas behövs inte ens. För har man tid har man tid.
Inga tåg att passa, inte jäkta vidare till nästa ställe.
Det som för dig måste innebära stress...
Man hinner bara prata om det mest väsentliga....
Det man kan känna är viktigast....
Men jag vill så gärna prata vardagliga ting.
Idag har Liam sagt det här o gjort det här....
Sånt jag vill berätta för dig för att du bryr dig. För att du tycker det är roligt.
Jag menar bara väl, det hoppas jag du förstår.
Och du vet att du är saknad och att vi alla här hemma skulle skutta av glädje om ni valde så...
Jag hade inte behövt tala om det för dig på det här sättet.
Men jag ville för jag fick så många känslor när jag läste ditt senaste inlägg...
Tårar trillade på min kind.
Om du bara anar hur otroligt mycket jag uppskattade våra kvällar...
Timmar som flög förbi, jag lyssnade på konstig musik, det gjorde liksom inget för jag fick ju sällskapa DIG! För att inte tala om all kass musik du tvingades lyssna på hos mig... OBS! Volbeat är MKT bra!! (berättar en annan gång;)
Jag saknar svunna tider.
Men inte lika mycket som jag saknar att uppleva nuet tillsammans med en av mina bästa vänner!
Älskar Dig Honey!
Puss o Kram *remember gungan i prästgården*
Pratade nyss med snoppan... vi ska dra ihop nått "kalas" i november nån gång... bra va?!! Du e ju självklart bjuden!
Tack snälla du för alla snälla ord. När jag såg inlägget blev jag helt stum. Tänk att jag fick ett helt eget inlägg i din blogg!! Det är stort.
Jag kommer på mig själv med att allltmer tänka tillbaka på tiden i Sörping. Vi hade det riktigt mysigt där =) Alla dessa kvällar med kortspel och film och allt. Jag kommer ihåg när Liam kom till världen, shit vad häftigt det var med en liten ny människa i sällskapet.. Tiden går så fort att man inte alls kan förstå det. Tänk om man bara kunde få uppleva några av de dagarna igen, det skulle vara så jäkla mysigt.
Tack för alla dagar som bara du kunde förgylla min tillvaro med ditt sällskap!
Kramar omkull!!!
