ångest

det har jag.......över en del saker...eller ganska många om jag ska dra upp allt....men störst är väl att Liam, mitt allt, mitt hjärta, blir stora killen och börjar dagis på torsdag.....what the????!!!!!!! När hände det här...kändes så avlägset när jag ansökte om platsen i augusti....men nu är vi där....det känns lite som att han blir stor nu och nu kommer alla krav.....dom lär sig så mkt på dagis...dom ska kunna det o det o det....det är så fridfullt att vara barn utan massa krav och förpliktelser, men redan nu börjar det smyga på så smått....en vacker dag måste jag väl slita upp honom ur sängen halv sex för o va på dagis vid kvart över för att jag sedan ska stressa iväg som en idiot till jobbet (ja, alltså, nu är jag JÄTTEarbetslös men det gäller väl inte hela livet) sen hämta honom när han varit alldele för länge, komma hem efter handling med en super trött lliten kille, laga mat och söva barn....är jag nitisk, negativ, nedlåtande mot vardagen....eller är jag realistisk?
I och med att Liam börjar dagis försvinner mitt liv som mammaledig.....PANIK!!! Nu måste jag hitta ett jobb, en inkomst...vad händer annars?? O vem fan vill ha mig, småbarnsförälder, pappan jobbar borta halva veckorna vilket betyder att det alltid är jag som måste vabba osv, ingen stor erfarenhet a något särskilt, ingen vidare utbildning, i den ålder med ett barn att kanske nummer två kommer om ett par år vilket betyder mer mammaledighet....vem i hela helvetet kommer vilja anställa mig????? Som om inte detta var nog så har vi den stora kraschen, finanskrisen, som gör att fler och fler varslas och sparkas till höger och vänster...jag kan ju inte påstå att detta fenomen öppnar nya dörrar för mig, möjligtvis om något år när krisen är över....men tills dess då??? Tänkte försöka börja studera på halvtid, läsa upp betyg, mkt för att det är den enda sysselsättning jag kan få....Sen medför det att Liam inte behöver bli något 06.00-18.00 barn på dagis, söka studiebidrag som en liten inkomst iaf....o det är ju bra att ha läst upp mina beyg lite den dag jag kommer på vad jag ska bli när jag blir stor och faktiskt kanske utbildar mig vidare eller nått liknande....
Skulle så gärna gärna vilja ha ett jobb med skaplig lön, bra arbetstider (dagtid inga helger) och som jag VILL gå till när jag vaknar på morgonen........

Ja, jag vet, det är många krav men man får ju drömma.............................måste hitta min kämparglöd...just nu känns bara allt som har med det här att göra extremt jobbigt och jag skjuter på det hela jäkla tiden *suck*

Nu tänker jag nog faktiskt knyta mig, danne är i stan med polare, ja, dom sladdar nog i snön, små grabbar =) men jag lär väl vkna när han kommer hem och Oliver skäller....rackarns hund! Men men, thats life....

sorry för det bistra, men jag bara kände för det...

puss heje

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0